Efter ett dygn nådde vi Santa Maria Di Lueca, ett dygn av lugnt väder och motorgång hela vägen. Efter ett dygn gav vi oss iväg väster ut i frisk nordlig vind. Nöjde oss med att rulla ut genuan men gjorde ändå god fart. På eftermiddagen överaskades vi av ett omfattande åskväder med kraftig vindökning. Vi rullade in genuan och startade motorn men i den kraftiga sjön slutade motorn att fungera, bränsle tillförseln var problemet. Fick rulla ut genuan igen och seglade till runt midnatt innan den slets i trasor av stormvindarna, mellan 15 - 20 m/s. Först på eftermiddagen andra dagen avtog vinden och vi kunde sätta storseglet. En tröst i eländet var att vi fick delfinbesök.
Under natten försvann jollen i vågorna, förtöjningstampen slets loss från jollen. Utan motor fanns ingen chans till bärgning.
Under andra natten dog vinden ut helt och det dröjde till eftermiddagen den tredje dagen innan den kom tillbaka. Vi tog då kontakt med kustbevakningen för att förbereda ankomsten till Catania. De var mycket tillmötesgående och vi höll löpande kontakt med av rapportering av position och fart.
När vinärmade oss Catania på morgonen efter den tredje natten var allt förberett. Kustbevakningen mötte upp och bogserade oss in i hamn där båtklubben som vi kontaktat för plats mötte upp. Klockan 07.00 kunde vi förtöja efter tre dygns strapatser.
Ellen son inte är en van seglare och dessutom har anlag för sjösjuka hade klarat strapatserna på ett utmärkt sätt. Det är bara att hoppas att det inte avskräcker från segling i fortsättningen. Magnus var en klippa när vi under den värsta stormen fick ta 1 timmes vakter under ett helt dygn.
Magnus och Ellen mönstrade av och åkte hem samma dag som vi kom i hamn. Jag tog itu med att lösa problemen med motorn och det sönderblåsta seglet. Nu är hela bränslesystemet rensat, tanken och dieseln tvättad och filtrena bytta. Dessutom har jag fått tag på en begagnad genua. Med andra ord är jag färdig att fortsätta färden mot min vinterhamn i Licata.
Bilderna visar Magnus och Ellen i badet och i sittbrunnen.
